citat..

[Det var väldigt märkligt, för jag visste att vi svävade i livsfara, men i det ögonblicket kände jag mig frisk. Hel. Jag kände hjärtad bulta i bröstet, kände blodet strömma hett och snabbt genom ådrorna igen. Det var som om jag aldrig hade haft något hål i bröstet. Det var perfekt, inte läkt, utan som om det aldrig funnits något sår. "Jag fattar inte att det gick så fort. Jag kände ingenting - de är väldigt duktiga", mumlade han, slöt ögonen och pressade läpparna mot mitt hår. "Fast döden sugit ut din andas honung, så har han intet mot din fägring mäktat", mumlade han, och jag kände igen strofen Romeo uttalat i gravkammaren. Klockan slog för sista gången."]

[Hans ögon var vaksamma och han talade långsamt. "Gift dig med mig först." Jag stirrade på honom och väntade. "okej - vad är poängen?" Han suckade. "Du sårar mig Bella. Jag friade just till dig, och du tror att jag skämtar!" "Snälla Edward, det här är allvarligt." "Jag är fullständigt allvarlig." Han såg på mig utan humor i blicken. "åh, lägg av", sa jag med en ton av hysteri i rösten. "Jag är bara arton." "Och jag är nästan hundratio. Det är på tiden att jag stadgar mig." Jag tittade ut genom det mörka fönstret och försökte dämpa paniken innan den avslöjade mig.]

ngn som känner igen boken?